Fakta

Född i Uppsala 1962.
Flyttade till Stockholm 1965.
Är ofta på på Gotland och i Berlin.
Familj: Formgivaren Lotta Kühlhorn. Tre vuxna söner – Fabian, Sigge och Folke.
Krogar: Surfers och Wood Stockholm (Stockholm), 3 Minutes sur Mer (Berlin), Bakfickan (Visby), Fish och Maison Harlem (New York).
Musik: Alltid David Bowie. Lottas disco- och soulspellistor. Smyger lite med jazz (Lars Danielsson).
Böcker: Renhet av Jonathan Franzén, Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn.
Film/tv: Succession (HBO), New York Times och Donald Trump - slaget om sanningen (Svtplay).
Dryck: Kaffe, vin av alla färger, gärna från Languedoc.
Resor: Berlin, Languedoc, Los Angeles.

Jag tror att jag är tre och ett halvt år på den här bilden. Mina föräldrar hade nyligen köpt sommarstället i Grisslehamn som de hade kvar i nästa trettio år. Jag föddes i Uppsala 1962, men här hade vi redan flyttat till Sollentuna strax norr om Stockholm.

Det pågick mycket lövsågande när jag var i sexårsåldern. Det var kanske utvecklande för finmotoriken och den spatiala uppfattningsförmågan, eller också var det bara ett bra sätt att hålla oss sysselsatta. Det här var hösten i lekskolan. Det blev ingen vårtermin för mig, då bodde jag hos släktingar i Småland efter att mina föräldrar separerat och mamma försökt ta livet av sig på julafton. Det är bland annat det jag berättar om i Till Sara, sedan bränns allt!.

Min pappa reste mycket i jobbet. Jag minns att han sällan var hemma när jag fyllde år. Som mest reste han under sjuttiotalet, ofta till Paris, men också i Norden och till Nordafrika. Det här är på ett uppdrag i Libyen.

I elva-tolvårsåldern var jag svårt fixerad vid the Sweet. Det gick över efter att jag varit på språkresa i London och kom hem med min första Bowieskiva, Aladdin Sane.

Tjugo år gammal hade jag hunnit ge ut min första bok, en ungdomsroman, och börjat jobba som journalist. Efter att ha bott en höst i Paris flyttade jag in i ett kollektiv på S:t Eriksgatan. Många kom och drack Vino Tinto och åt enkla måltider (typ löksoppa) på våra söndagmiddagar. En del scener från livet på S:t Eriksgatan hamnade i min första vuxenroman, Sommarsnö, som jag skrev på skrivmaskinen ni kan se på bilden. (Ja, ni läste rätt. Skrivmaskinen!) Det var också den boken som ...

Lotta Kühlhorn gjorde omslaget till. (Hon gick på Konstfack och det blev hennes första bokomslag. Vid det här laget har hon nog gjort över tusen.) Lätt förenklat kan man säga att vi träffades på Drakfesten 1984. Jag är inte helt säker på om vi blev tillsammans först och hon gjorde omslaget sedan, eller tvärtom. Vi har i alla fall varit ihop sedan dess. Den här bilden tog jag i vår ateljé på Brännkyrkagatan där vi smygbodde i två år. (Vilket var förbjudet enligt föreningens stadgar.) Alla i huset förstod att vi bodde där, men vi var ändå tvungna att låtsas som vi inte gjorde det, för säkerhets skull. Ljög envist om att vi jobbade sent och skämdes när vi släpade hem tunga konsumkassar. Det var åren innan vi fick barn.

Fabian och Sigge kom i snabb takt. De är sig rätt lika från den här bilden. Båda två har utbildat sig till grafiska formgivare som sin mamma, men Sigge har precis klivit över till ett annat spår och utbildar sig till kock.

Det dröjde sju år innan Folke föddes. Intresset för matlagning och vin är något som hela familjen delar. Jag tror mitt vinintresse vaknade långt innan jag fick tillfälle att dricka något. Det var somrarna familjen kuskade runt i Alsace och Bourgogne och pappas entusiastiska vinföredrag ringde i öronen. Här är vi i Banyuls dit vi återvänt med ojämna mellanrum ända sedan Fabian och Sigge var små.

En som inte alls drack vin var min farfar. (Vid bordets kortsida.) Hans-Petter var helnykterist. Enkel uppväxt på landet, aktiv inom facket och politiken, slutligen fastighetsägare. Jag tycker om den här bilden. Den sätter fart på fantasin. Förmodligen tagen på trettiotalet, möjligen sent tjugotal.